Afrodans

Jag har alltså börjat träna afrodans. Det är en sorts omgjord afrikansk stamdans, vilket i de flesta rörelserna går ut på att man gör hushållssysslor igentligen. Vi gräver, simmar, bakar, trampar jord, hugger sten och slår med ett spjut bland annat.

Detta görs till underbar musik med mycket bongotrummor, härlig rytm och tempo. Om jag säger lejonkungenmusik kanske de flesta förstår vad jag menar.

Vitsen med det hela är att överdriva rörelserna, såklart görs allt utifrån egen bästa förmåga och jag älskar sådan "träning". Jag gillar inte att stå på ett löpband i 1 timme och stirra rakt in i väggen eller att ligga och pumpa musklerna i en bänkpress.

Detta passar mig perfekt!

Ny design

Tack min fina vän för den superfina designen!

Och ni andra, läs min favoritblogg, som tillhör samma person som gjort designen. Jag är glad att jag lärde känna henne och hon är en stor förebild för mig. Hon (liksom jag) tror på långtidsamning och samsovning. Vi bär vårt barn i sjal så ofta det bara går och hon är väldigt klok och visar liksom att jag inte är ensam!

Tråkigt tandläkarbesök

Idag var det dags för sonens allra första tandläkarbesök. Jag har sett fram emot detta jättemycket sen vi fick kallelsen och tyckt det skulle bli jätteroligt.

Men oj vad jag misstog mig.

Jag orkar inte dra allt, men det som gjorde mig mest ledsen var att hon, (som alla andra läkare, utom vår BVC sköterska, har gjort efter 6 månaders dagen passerades) ifrågasatte att han fortfarande ammade. Frågan löd: Varför väljer du att amma han istället för att ge välling?

Tja, varför inte? Jag ser välling som en väldigt onödig kostnad när man ändå har bröstmjölk gratis och varken jag eller sonen lider av det. Tvärtom faktiskt!

Det är så irriterande, bara för att man inte är "normal" och slutar amma sitt barn så fort det har fått smakportioner så måste man bli ifrågasatt hela tiden. Och man måste dessutom försvara sig alltid.

Varför är det så igentligen?

Storpojkebilbarnstol

Nu är min bebis en stor pojke. Han har nämligen vuxit ur sittt babyskydd. Ångest deluxe.

I fredags försökte jag och sambon med gemensamma krafter att installera den "stora" stolen i bilen. Remmar hit och stödben dit, spännen och bilbälten. En enda stor röra alltså. Vi gav upp och körde till babyproffsen och betalade dom 80 kr för att installera det och det var gjort på en kvart. Dock kändes det skönt att det var installerat rätt, av någon som kunde det, hade ju varit hemskt om vi hade gjort det fel. Men det var inte så krångligt som vi trott, vi hade bara missat att där fanns fler öglor på remmarna än dom yttersta.

Nåväl, nu sitter stolen fast i bilen och prinsen sitter som en riktig kung i den!

Tand nummer 3 är oxå på väg!

Nedåtgående vikt..

För 3:dje BVC-besöket i rad har Axel gått ner i vikt. Vår bästaste BVCsköterska tycker inte jag behöver oroa mig, hon gör inte det liksom. Men man kan ändå inte låta bli att tänka lite. Han äter som en häst och väger ju ändå över 10 kg, hon menar oxå att han gick upp så mycket och bra i början att det nog var tvunget att stanna av lite nu, för att jämna ut liksom. 

Och han är ju pigg o glad, han sover hela natten och är inte smal. 

För övrigt blir han 11 månader idag och nu vaknade han! Hörs! 

Överlycklig vovve.

Vår hund, som är en balndras mellan Yorkshire terrier och papillon tycker inte särskilt mycket om snö, eller annat väglag som gör tassarna blöta heller. Skulle det regna borrar han ner tassarna i hallmattan och vägrar gå ut genom dörren. Skulle man kunna lura ut han går han tills han har gjort sina behov och sen in igen.

 I söndagsmorse blev han överlycklig när han kom ut, han slapp för det första sin jacka, och för det andra hade det mesta av snön försvunnit, så han kunde äntligen kissa på lyktstolparna igen!

 Han blev så glad att han sprätte runt som en galning och blev allmänt verlycklig över detta. Några tinnar senare satt han vid dörren och väntade, detta har inte hänt sen innan sommaren!


älskade hatade snö

När jag var liten älskade jag snön. Jag blev lycklig i hela mig när första flingorna la sig på marken och sörjde när den smälte, Önskade att jag kunde stoppa det.

Annat är det nu.

Nu innebär snön att jag får sova själv, eller om det är på helgen, att jag mister all ledig tid med Henke. Jag har börjat avsky snön och fruktar att det ska komma ÄNNU mer..

Bägaren rann dessutom över igår när vi kom hem efter en runda till axels farmor och farfar, och förstod att all tunga, blöta, kalla snön som låg på garagetaket, hade rasat ner framför garageporten när det tinade innan på dagen. Och dessutom frusit! Det var bara att snällt skotta bort all snö för att komma in i garaget (flerbilsgarage). Ovanpå allt var det bara vår port och 2 till som snön fallit framför.

Nu får den gärna försvinna.


Vilken dag..

Dagen började med att Axel tyckte det passade bra att vakna kl 06 imorse, när pappi steg upp. Detta tyckte inte jag så han fick amma och sen sov vi igen. Jag vaknade dessutom med huvudvärk deluxe så var absolut inte pigg på att gå upp vid den timmen. Jag har haft lock för mitt öra nu i en vecka typ, vilket är jävligt irriterande, särskilt eftersom man blir yr och tappar balansen, har ju varit livrädd för att jag skulle tappa Axel någon gång.

Nåväl, jag fick en tid halv 11 "om jag nu tvunget skulle komma dit" hette det, för "det var ju inte så farligt, håll för näsan och blås så går det över" Precis som att jag inte försökt det?
Det var en av distriktssköterskorna på BVC som tog emot mig, och det var ju skönt, henne känner jag ju! Hon kikade i örat, och jovisst, där satt en rejäl vaxpropp. Så hon splade öronen på mig, så nu är de fina och rena igen!

Resten av dagen har Axel gnällt.. Känns som om det är lite tänder på G kanske, hoppas det iaf, för det är ju övergående. Det är så himla jobbigt att veta vad det är med dom när dom skriker. Hungerskrik, blöjskrik, sömnskrik närhetskrik och ontskrik vet man ju vad det är, men de andra skriken då?




Vad har hänt med läggningen?

Sonen har alltid varit snäll med sovandet och började sova hela natten när han var 3-4 månader. I början struntade jag i läggningstider och läggningsritualer men sen märkte vi att han nog behövde sova lite längre än vi, och alltså somna tidigare på kvällen. Det gick bra till en början, han somnade i min eller hans pappas famn och sen la vi han i sin säng och när vi gick och la oss flyttade vi han till vår säng och det gör vi fortfarande.

De senaste 3 veckorna har läggningen blivit hemsk. Han skriker så han klöks, rivs, slåss och kastar sig bakåt och trycker ifrån mot våra bröstkorgar.. Han som alltid varit så snäll.. Nu är läggningen ett orosmoment för oss och antagligen han med. Vi har försökt med allt, läsa sagor, sjunga, vagga, men han vill helt enkelt inte somna.. Han är så trött att han sitter rakt upp och ner och somnar imellan skrikattackerna. Det som innan tog 15-20 minuter kan ta upp till en timme nu.. Struntar man då i att försöka lägga han så skriker han för det.

Nu är det inte varje kväll det är såhär, men vi tycker det har ökat väldigt de senaste veckorna. Stackars liten som ska behöva ha det så..

Bloglovin'

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/2223953/emma?claim=uqnhqjtsk7q">Följ min blogg med bloglovin</a>

Välkommen till min nya blogg!

Okej.. Är väldigt ny på detta, men tänkte ha det som lite tidsfördriv under sonens sovstunder. Ska försöka iaf!

Jag tänkte skriva mycket om mitt liv som förstagångsmamma, ungmamma, och allt vad det nu heter. Mest av allt kommer jag att skriva om mitt liv som MAMMA, och allt som rör detta. Såklart kommer andra saker komma med också!

Jag hoppas att jag kan få rätt på detta nu, ska även försöka få till en ny design, om min kära syster vill hjälpa mig :)

Kram sålänge!


RSS 2.0