När jag var liten älskade jag snön. Jag blev lycklig i hela mig när första flingorna la sig på marken och sörjde när den smälte, Önskade att jag kunde stoppa det.

Annat är det nu.

Nu innebär snön att jag får sova själv, eller om det är på helgen, att jag mister all ledig tid med Henke. Jag har börjat avsky snön och fruktar att det ska komma ÄNNU mer..

Bägaren rann dessutom över igår när vi kom hem efter en runda till axels farmor och farfar, och förstod att all tunga, blöta, kalla snön som låg på garagetaket, hade rasat ner framför garageporten när det tinade innan på dagen. Och dessutom frusit! Det var bara att snällt skotta bort all snö för att komma in i garaget (flerbilsgarage). Ovanpå allt var det bara vår port och 2 till som snön fallit framför.

Nu får den gärna försvinna.