Sonen har alltid varit snäll med sovandet och började sova hela natten när han var 3-4 månader. I början struntade jag i läggningstider och läggningsritualer men sen märkte vi att han nog behövde sova lite längre än vi, och alltså somna tidigare på kvällen. Det gick bra till en början, han somnade i min eller hans pappas famn och sen la vi han i sin säng och när vi gick och la oss flyttade vi han till vår säng och det gör vi fortfarande.

De senaste 3 veckorna har läggningen blivit hemsk. Han skriker så han klöks, rivs, slåss och kastar sig bakåt och trycker ifrån mot våra bröstkorgar.. Han som alltid varit så snäll.. Nu är läggningen ett orosmoment för oss och antagligen han med. Vi har försökt med allt, läsa sagor, sjunga, vagga, men han vill helt enkelt inte somna.. Han är så trött att han sitter rakt upp och ner och somnar imellan skrikattackerna. Det som innan tog 15-20 minuter kan ta upp till en timme nu.. Struntar man då i att försöka lägga han så skriker han för det.

Nu är det inte varje kväll det är såhär, men vi tycker det har ökat väldigt de senaste veckorna. Stackars liten som ska behöva ha det så..