I lördags eftermiddag tog jag sonen och hunden på promenad runt en sjö en bit ifrån oss. Det var längesen vi gick där, det gick ju inte för snön, men nu när den är borta går det igen.

Runt sjön går det en grusväg så man kommer runt och ser den från alla håll. Där finns en lekplats (som i detta nu är full med nersågade träd, som jag verkligen hoppas kommer bort därifrån innan sommaren), en hundrast gård och lite (sönderslagna) bänkar här och var. Trots skicket tyckte jag att det var mysigt att gå där i eftermiddagssolen. Jag satte mig på en bänk i solen och försökte få så mycket D-vitamin det bara gick. Axel sov i vagnen och Enzo lekte med ankorna, som inte ville leka med honom. Sjön är nämligen full med ankor. På sommaren är ön i mitten ett måsnäste och ljudnivån är nästan öronbedövande och då brukar de också finnas canada gäss

Jag som är livrädd för fåglar borde kanske hålla mig därifrån, men de är på andra sidan ett staket och kommer (förhoppningsvis) sålunda inte nära mig.



de stackars ankorna har bara en plätt i mitten vid fontänen där de kan simma. Fast jag personligen hade nog valt att gå på isen istället för att simma i det iskalla vattnet.