När jag var i Axels ålder gick jag jättefint.. Om någon höll mig i händerna vill säga. Tillsist tröttnade min mamma och gav mig en penna att hålla i och höll själv i den andra änden. Jag gick och då släppte hon och jag fortsatte gå. Sen slutade jag inte igen.


Axel gör likadant, går jättefint om någon håller han i handen men vi alla börjar bli väldigt trötta i ryggarna efter allt traskande så nu tycker jag att han kan lära sig gå själv så igår använde jag mig av penntricket och det funkade! Han tog 4 eller 5 steg (vilket gör den totala mängden steg 6-7 steg:)) och sen satte han sig på rumpan när han insåg att han gick själv.

Sen dess har det inte gått att lura han mer, så fort jag sätter pennan i handen på han så sätter han sig ner. Gullunge!

Sen tittar han på mig precis som att: Vadå? Jag är väl inte dum heller! ;) Sen flinar han :)