När man som tjej går igenom vissa områden här i byn, särskilt på eftermiddagen (efter skolan slutat) eller kvällen kan man nästan räkna med att få kommentarer, visslingar och rop kastade efter sig, en del trevliga, en del inte så trevliga av diverse pojkar, unga och äldre män, majoriteten ickesvenskar men även svenskar är duktiga på det. Skulle de råka vara bakom en känner man dessutom de brännande blickarna i ryggen samtidigt som man får en kommentar om ens bak. Det som skrämmer mig mest är när det är små pojkar som knappt släppt tutten som fäller dessa kommentarer.. 

Detta har alltid gjort mig väldigt illa till mods och jag har ofta gått långa omvägar runt, eller om jag varit tvungen att gå igenom, gått snabbt, nästan sprungit tills jag var på "safe ground" igen. Sedan jag fick barn har detta ändrats.

 Nu kan jag gå, sakta och lugnt igenom samma områden utan att få en enda blick eller en ynka vissling! Detta känns väldigt skönt, men jag kan inte låta bli att undra varför? Vad är det som händer med en kvinna när hon får barn som gör att människor av det motsatta könet inte beter sig så mot en längre? Sen vänder jag på frågan, vad är det som gör att män tror att det är okej att bete sig så mot kvinnor, med barn eller inte?