...och det är jag nöjd med. Man säger så himla mycket innan man får barn, man ska tackla den situationen på det sättet, när det gäller det där ska jag tycka si och så, men det blir nästan aldrig som man sagt. Vi sa till exempel att vi skulle ha tygblöjor; vi har inte använt en enda tygblöja. Vi sa att han inte skulle sova i vår säng, ändå så låg han här till han var över ett år och började tycka att det var trångt, varmt och jobbigt. Hade han inte gjort det så hade han nog fortfarande sovit här. Jag sa oxå att jag inte skulle glömma mig själv, att jag skulle ha samma liv som innan. Oj vad fel jag hade. Nu är han snart 1,5 år och mitt liv snurrar runt om honom, men glömt mig själv vill jag inte säga, möjligtvis lagt på hyllan. Jag kommer liksom fortfarande ihåg hur man sminkar sig det är inte så, men man ger sååå mycket av sig själv till sitt barn att det är i princip omöjligt att vara som innan. Men jag spenderar gladeligen all min tid med honom, (visst ibland kan det vara VÄLDIGT skönt när H kommer hem och tar över), denna tiden varar inte alls länge till. Snart börjar han dagis och jag ska jobba. Ångest deluxe. Min son är liksom hela mitt liv, min vardag. Och jag är fullkomligt nöjd med det!