Ojoj.. Nu har han alltså blivit ett år och det känns som igår han låg alldeles kletig och nyfödd på min bara mage på sjukhuset i Helsingborg.. Hänger man någonsin med?

Det roliga var att under hela dagen, vid de speciella tiderna 12.45 (vattnet gick), 15.45 (vi kom till förlossningen) 19.40 (Axels föddes) och 00.20 (vi kom till BB) råkade jag slå en blick på klockan och kom ihåg hur jag kände mig vid just de klockslagen för exakt ett år sedan. 

Axel verkade ha jätteroligt och han fick kladda med sin alldeles egna tårtbit. Jag kände mig lycklig och stolt som få när jag vid ett par tillfällen tänkte: Detta har VI gjort, jag och Henke, vi har kämpat och haft medvind, vi har gråtit och vi har skrattat och vi har börjat uppfostra vårt alldeles egna lilla barn, och jag tycker att vi gjort ett väldigt bra jobb såhär långt! Och nu är det bara hela vårt liv kvar!  Jag älskar min familj, och jag är så innerligt glad att vi behöll han från första början. Det har varit jobbigt, men det är det verkligen värt!





Vår älskade födelsedagsgris öppnar sin första present på morgonen efter mammas och pappas skönsång!